Jingle bells

MERRY CHRI... eller vänta lite nu, är den redan slut?
Har varit oerhört seg i kolan de senaste veckorna. Hann nog aldrig förstå att det var jul innan den var över. Liksom, varför står det en julgran i vardagsrummet? Det är ju typ november, eller?

Trots det faktum att jag inte riktigt hängde med i svängarna, så hade jag en mycket trevlig julafton med fina klappar. SRF-biljetten har jag nästan inom räckhåll nu, samt en Iphone 4s... fan vad mainstream jag blev med en Iphone. Oh god!


Ja, detta var nog det närmsta snö jag kom denna jul...

Motörhead

Lisebergshallen, 9 december 2011

Oh god...
Vad som vanligtvis brukar ta dryga halvtimman, tog istället cirka 2,5 timmar. Helt sinnes! Totalstopp innan brojäveln som var avstängd pga vind, och väl inne i stan hade handikapps-rampen på spårvagnen framför lost its mind och vägrade fälla in sig. Detta resulterade till att ytterligare värdefull tid gick till spillo.

Trots den katastrofala trafiken, och det förbaskat äckliga och minst sagt blöta väder, så lyckades jag äntligen komma fram till Liseberg, hyfsat i tid för insläpp. Well, ingen tid för att grina... DAGS FÖR JORN OCH MOTÖRHEAD!




(Min kamera har sagt upp samarbetskontraktet med mig)

Förbandet Jorn var mycket bättre än jag hade väntat mig, jävligt grymma. De hade visserligen inte en chans mot Motörhead. Publikens vrål som fyllde lokalen när Lemmy, Phil och Mikkey intog scen var sannslöst. En magisk känsla, helt obegripligt. Det kändes så jävla overkligt. I alla fall när man fick se dem för första gången.
Det var så jävla bra!



Going for broke, rock 'til you choke


Soon, very soon...
står Motörhead på Lisebergshallens scen. Phil Campbell, Mikkey Dee och Lemmy Kilmister himself. Hur jävla grymt är inte detta? Jo, förbannat grymt måste jag säga.

Motörhead, någon?

RSS 2.0